av Anna
Spelning
Vi fick en spelning. Normal med gästartist. Det var vår kompis Eva, som sjöng bra och jazzigt. Hon hade dessutom stått på scen förut och hade absolut inga konstiga kläder eller drömmar om att bli en firad artist.
Det var Normal – coverbandet som skulle uppträda då spelningen ägde rum på Winblahds 30-årsfest med gäster i alla åldrar. Förhoppningen var att dom skulle dansa till musiken, inte lyssna noga till våra mentala texter.
Vi repade en hel del, Eva spelade maraccas och sånt också. Vi valde ut låtar som All of Me, Dream a Little Dream of Me, Let it Be och Nobody Knows You When Your’re Down and Out.
Vi hyrde PA-anläggning och högtalare. Jag och Winblahds kille hämtade den. Bakre sidorutan på deras bil gick inte att veva upp.
Det var december och festen var på landet utanför Uppsala. Jag var förkyld och lagom till vårt uppträdande hade jag tappat rösten och fått hög feber. Jag valde ändå att sjunga Johnny B Goode som ska spelas snabbt och vanvettigt på gitarren. Jag blev yr och svettig, men vad kan man säga?
The show must go on.