av Axel Lindeberg
Jag stoppade örat fullt av musik och svettades toner resten av dagen. Somnade i ett fodral som passade bättre till en bastuba. Nästa morgon drack jag en symfoni och skivade ett saxofonsolo att lägga på mackan. Borstade tänderna. I badrumsspegeln skymtade en musiklärare klädd i skrynklig femtitalsjazz.
Jag surfade i timmar på något i fyrtakt och när det blev kväll flög jag iväg som en bluestolva. Någon hade räfsat ihop gamla notblad och tänt en brasa. Jag landade i resterna, lade mig ner och rullade i askan. Det var skönt att täcka kroppen med brända noter. Det betydde något.
Det pyrde fortfarande och jag drog in röken i lungorna. Jag fylldes av pop som sakta bubblade ut bakvägen. En blåsorkester marscherade rakt över mig. Jag log. Takter studsade ut genom näsborrarna:
– Ta ta ta, ti ti ti.
Jag följde efter orkestern. När den svängde höger fortsatte jag rakt fram och kom till en åker där det växte violiner. Alla var stämda i moll så jag stämde om dem. Det tog en stund. Gick vilse. Konstruerade en kompass av en brusten stråke och ett gammalt munspel. Trädde pianotangenter på en operaaria och hängde runt halsen.
Ett fordon som drogs av en gosskör åkte förbi. Hjulen gnisslade, trazoom, trazoom. En man i solglasögon men utan näsa vinkade från baksätet. Vi log mot varandra. Ljuv musik uppstod och han spelade in den på en diktafon. Takten höll han genom att gång på gång peta upp glasögonen som envisades med att åka ner. Ekipaget försvann runt kröken samtidigt som han långsamt förvandlades till en världsberömd tangoschlager.
Bob Dylan hemsökte mig en natt. Han sa att jag spelade gitarr åt fel håll så jag vände strängarna mot magen. Det blev en sjuhelvetes rundgång och jag exploderade. Trasiga poplåtar, en vals och en miljard visfragment virvlade ut i luften.
En gammal luffare kom förbi och samlade ihop allt i sin säck. På kvällen lade han säcken under huvudet. Morgonen efter vaknade han utvilad för första gången på femtio år och trots att han aldrig förut kunnat, började han vissla. I en hel månad spelades Tangled Up In Blue från hans mage så fort han blev hungrig. Han botade sig med falukorv och svensktoppen.