Sidinnehåll
av Axel Lindeberg
Jag har under åren återkommit till Bachs Goldbergvariationer. Haft låtarna som arbetsmusik i hörlurar när jag skrivit eller lönearbetat. Inga ord som stör, men desto fler toner, stundtals i ett rasande tempo. Den inledande arian är för många välbekant och används i allehanda sammanhang, till exempel i SVT’s kulturprogram Kobra.
Pom, pom, ti-de-li, ta, da, pa, pa , pa, p-a.
Hur som helst har jag lyssnat på en inspelning av en kinesisk pianist, men haft i bakhuvudet att någon vid namn Gould ska ha spelat in variationerna, och att denna inspelning är en klassiker.
Heta Gould och spela Goldberg? Kunde det vara på riktigt?
Det var det. Pianisten i fråga heter Glenn Gould och föddes den 25:e september 1932. Av någon anledning har jag aldrig införskaffat inspelningen, men så nedsteg Spotify till jorden och fick mig – som i medelålderns tecken fastnat i ett förtorkat musiklyssnande där låtarna på musikmobilen aldrig byts ut, och cd-skivorna står osorterade i hyllan eller ligger i dammiga travar bredvid stereon – att inspireras att söka nya vägar. Eller, som i detta fall, leta upp sådant man tänkt på, men inte tagit tag i: Glenn Gould.
Inspelningar av Goldbergvariationerna
Det visar sig att Glenn spelade in Goldbergvariationerna två gånger. 1955 och 1981. Första gången var jag inte påtänkt, andra gången var jag elva år. En dag efter jobbet började jag lyssna på den senare inspelningen. Efter-jobbet-tröttheten försvann spårlöst. Vilken känsla. Vilket anslag. Vi snackar ståpäls över hela kroppen.
Den inledande arian gick i ett mycket lugnt tempo. En kort stund kändes det konstigt. Får och kan man spela Goldberg så? Det får man, kan man och ska man. Det var fantastiskt!
Som jag satt där – även denna gång med hörlurar – hörde jag något som surrade. Jag tog av mig kåporna. Tystnad. Satte på dem. Fantastiska toner. Men mumlade någon i bakgrunden? Eller ställde kvalitén på det komprimerade ljudet till det? Nåväl, jag lyssnade salig igenom inspelningen.
Intervju med Glenn Gould
Plötsligt hördes det inledande temat igen och en engelsman började prata. Det visade sig vara en intervju med Glenn Gould. Jag fick höra en livlig konversation mellan två herrar. Gould lät så trygg och full av liv att det, dels var svårt att ta in att det var han som spelat så betagande, dels kändes som om intervjun vore gjord i förra veckan. Det kändes här och nu. Jag förstod inte allt de sa, men det var så skönt att lyssna på att jag skulle kunna lyssna på intervjun om och om igen, som om det var musik.
Goldberg variationerna var det första Glenn Gould spelade in. Av intervjun framgår att även om han inte dömer sig själv för den inspelningen, är den andra på en helt annan nivå. Nu ville jag veta mer om Gould. Levde han fortfarande? Vad hade han spelat in mer?
Liv och död
Jag fick en smärre chock. Han var inte bara död. Han hade varit död sedan 1982. Här hade jag precis haft en upplevelse som fullkomligt sprudlade av liv, och så var död svaret. Intervjun spelades in sent 1981 eller tidigt 1982, då jag fortfarande var elva år. Här satt jag nu tjugosju år senare och ståpälsen lade sig platt.
Glenn Gould avled den 4:e oktober 1982. Hans andra inspelning av Goldbergvariationerna var också en av hans allra sista.
Excentrikern Gould
Gould var excentrisk. Som liten grabb byggde hans far honom en pianostol. Denna stol hade han hela sitt liv och utan den kunde han inte spela. Kolla hur det ser ut på nedanstående klipp. Och njut av musiken.
Glenn frös alltid och hade på sig överrock, mössa och vantar mitt i sommaren. Såg till att värmen drogs upp till exakt rätt temperatur i studion.
Och hur var det nu med surret i bakgrunden? Var det ljudkvalitén? Eller någon som pratade? Nej, det var helt enkelt Glenn Gould som sjöng med. Ljudteknikerna slet sitt hår, likaså audiofiler som tyckte att upplevelsen förstördes.
Men Glenn kunde inte låta bli. Som liten hade han lärt sig att sjunga med när han spelade, nu gick det inte att stoppa. Visst låter det märkligt, till och med stundtals irriterande, men det ger inspelningen liv. Och även om Glenn Gould påstås ha varit en besvärlig man, som dessutom varit död i tjugosju år, är min bestämda uppfattning att han var och är – full av liv!
Nu ska jag bara besluta mig för om jag ska köpa den där Glenn Gould-boxen eller inte. Åttio cd-skivor för 3290 kronor. Lite sugen är man ju.
Axel Lindeberg – som skrev detta med Glenn Goulds inspelning av Goldbergvariationerna från 1981 i hörlurarna. Under den inledande arian var dock tangentbordet tyst. Då stod klockorna stilla.
Glenn Gould i spotify: http://open.spotify.com/track/5SX6syoMFRjtW2z9Oj3QAG