Vi startade ett band. Del två.

av Anna

Utrustning

Steppen och jag började repa utan vin ibland. Vi hade sagt ja till att spela på Winblahds 30-årskalas. Steppen skaffade en keyboard som hon släpade med sig på 2:ans buss mellan stan och Flogsta. Hennes smala rygg kröktes under tyngden, men lidande har aldrig bekommit henne.

Jag tyckte det var praktiskt och billigt att köpa en liten förstärkare och en elgitarr av samma märke, som det var paketpris på. Jag köpte en begagnad wah-wah-pedal och dist fanns ju på förstärkaren i form av en liten röd knapp!

Vi var rätt seriösa, “nja, jag kan inte, vi ska repa med bandet”, utan att ha några direkta planer på att lämna replokalen, som var mitt sovrum i Flogsta. Det var knappast aktuellt att vi skulle spela på lokal, vi som knappt vågade ringa CSN och fråga var pengarna var.

Men vi drömde trots allt om att leva på vår musik och vi var musikaliska akademiker, det fanns inte så mycket annat än musik (och det där med CSN) i våra liv. Vi hoppades på en karriär där vi kunde spela in skivor men inte skulle behöva uppträda.

Vi behövde en portastudio för att kunna spela in demos att skicka till skivbolagen. Vi gick till musikaffären som två blåbär utan att vilja verka vara blåbär. Jag hade en enorm scarf som pannband, Steppen prydligt knäppt militärjacka i grå ull.

Vi blev delägare i en 4-kanalers porta, 2 mikrofoner och några kablar. Jag kände mig teknisk och insatt när jag sköt reglagen hit och dit och började på allvar fundera på att utbilda mig till studiotekniker.

Vad mer behöver man när man har band?

Munspel, tamburin, maraccas, ganska många plektrum (som man kan sitta och pilla med när man fikar till exempel, eller åker buss. Man kan också sitta och pilla på valken på vänster lillfinger), notställ, kaffe, en trummis, en basist.

Vi bestämde oss för att försöka få tag på nån som ville spela med oss. Jag försökte locka en kursare på sociologen som spelade trummor med att vi hade spännande låtar i 5- och 9-takt, men han bara log överseende och tackade nej. Det slutade ju med att vi gav en demo till en kompis till Steppen, som inte kunde spela bas, men var sugen på att lära sig.

Så var vi tre.

Del 3